På gränsen mellan storstad och landsbygd – Upplands sköra natur och Stockholms Cityliv
Då och då kan man slås av hur fullständigt vacker och förunderlig naturen är, kanske grips man av en känsla större än sinnet förmår förklara. Tiden liksom stannar till och vardagliga ting som träd, vatten eller himmel tecknar sig stilla och vilsamma i en slags andlig dimension. Där någonstans i ett lugnt sinnestillstånd kan ett intresse, en kreativitet och upptäcktsglädje börja gry. En delaktighet i den goda naturen och en känsla av att ”ta varsamt omhand och inget må förfaras” kan därefter finnas kvar länge. På platser där skönheten i landskapet är omfattande så får man positiv energi, lugn och harmoni. Intressant och spännande i allt detta är att upplevelsen utomhus i naturen kan finnas helt nära (se t ex WWF eko nr 2010) framför allt om man ger sig lite tid. Men var börjar en sådan spännande tur? Det finns nog många olika sätt och var och en har sina favoriter. Runsahalvön kan vara en av dom. Men den centrala frågan är hur ska vi på rätt sätt dela med oss till framtiden och förklara en positiv syn på naturen? Det hör till ett av de mänskliga grundvärdena – att dela med sig, föra känslan och förståelsen för naturen och dess ändliga resurser vidare till nya generationer. Det finns många svar, men en given respons på det växande samhällets olika yttringar är ökat krav på naturskydd. Till exempel för att lyckas förmedla en glad och positiv tur även imorgon. Det är enkelt och fullständigt naturligt. Inte alls speciellt komplicerat. Happy trip!
Stigar och spår.
Skogen är,
tung djup dov.
Där kan man vråla,
vara stark för en stund.
Där kan man ta i, rusa uppför,
kliva stora steg.
Skogen är grön.
Där är lugn och där är evig sång.