Skogen - vilket är egentligen dess värde?
Alla har sina åsikter om skogen, hur den skall ”skötas” och hur den bör se ut. Detta är ett allmänt känt faktum – inte sällan går till och med åsikterna brett isär bland människor som jobbar med skogsbruk. När man således betraktar en sammanhängande skogsmark som Runbyskogen så är det viktigt att skilja på 1) skogsbruksvärde, 2) estetiska värden och 3) biologiska värden. Till dessa tre tillkommer i en tätortsnära skog ytterligare en värdeparameter, nämligen 4) hälsa- och friluftsliv. Vanligtvis är det idag endast skogsbruksvärdet som omsätts i reella pengar åt markägaren. Men om en betydelsefull tätortsnära skog läggs ut för bebyggelseexploatering då vänds allt detta upp och ner. Skogens olika värden kvarstår dock, om än i en helt annan dager. En sådan omkastning är vad som hastigt hände med Runbyskogen. Det är självklart och förståeligt att det har rört upp känslor.
I Runbyskogen och i tätortsnära skogar så vill de flesta bara njuta av det som finns, ströva, upptäcka, umgås och trivas. Det är positivt och härligt. Men tre av bilderna ovan skulle se kraftigt annorlunda ut vid ett eventuellt genomförande av den så kallade ”Sjöstaden”, mitt inne i Järvakilen. Bland annat skulle tillgängligheten till naturen drastiskt minska!
För att olika aktörer rätt ska kunna bedöma 5) markvärdet måste bedömare alltså ha stor insikt i skogens olika värden. Där står vi idag: frågan om naturresursernas långsiktiga välmående – inklusive vår egen hälsa.
Kristina Andersson såg utställningen om Östra Runbyskogen i Naturstugan i Upplands Väsby och utbrast, ”ja men det är ju Koppartaggsvamp som vi såg. Ytterligare en s k hotspot med rödlistade arter var därmed upptäckt i Runbyskogen! Fantastiskt att vi har så här fina marker! Skarp dropptaggsvamp t.v och t.h. (signalart, ej rödlistad), i mitten Koppartaggsvamp (sårbar).
De riktigt fina biologiska naturvärdena återfinns idag oftast i skogar där modernt rationellt skogsbruk inte har bedrivits. Exempel på sådana är äldre taggsvampskogar och äldre kalkgranskogar (kalkbarrskog). Vi har alltså hotade arter här i Runbyskogen och Runsahalvön som är direkt knutna till äldre gran. (nota bene - en senvuxen gammal gran kan vara kanske 1.5 m hög... till skillnad från granen på bilden nedan - en av de största i området).
Rationellt kalhyggesbruk bedrivs i stora delar av Runsahalvön och det är markägarens engagemang, intresse och möjligheter som avgör utgången och resultatet med avseende på nämnda värden. Det är självklart och det måste man ha respekt för. Ofta är det så att en skog liksom naturen i övrigt bedöms ifrån dess estetiska värden. Ett hygge upptaget med stor naturhänsyn och med kvarlämnat ris rör således gärna upp känslorna mer än ett rensat och ”kvistfritt” hygge o s v. Men det förra har i de flesta fall högre biologiska värden, med större variation av olika makromiljöer, mer skydd, död ved, buffrar fukt bättre och ger goda återväxtmöjligheter.
I våra skogar finns ofta intressanta spår efter riktigt gamla kulturmarker med betydligt lägre intensitet och påverkan. Sådana ”öar” och ”smultronställen” finns t ex i Runbyskogen, liksom i hela Runsahalvön, och samsas med yngre skogar. I ”smultronställena” avslöjas en mer ursprunglig uppländsk gammelskärgårdsnatur med en vacker blandskog. I en skogsyta på 400x400 meter kan man i Runbyskogen t ex hitta inte mindre än tio olika små kärr. Geologin varierar och har inslag av kalk, som kan öka artrikedomen. Som en jordbrukare uttryckte det, ”ja såna där vitfärgade block hittar vi i åkern”.
Nedan: skägglav på en gammal rönn i Runbyskogen, bortglömd i en avsides ”hällmarks ö” omgärdad av yngre granskog.
Tillgång till denna mosaik av olika miljöer är av högsta betydelse för det samlade växt och djurlivet i en alltmer av människan pressad natur. Variationsrikedomen med frisk luft, vidsträckta motionsspår, stigar på kors och tvärs, skogar i olika ålder som innehåller olika arter, liksom möjligheten att färdas genom allt detta och komma fram till en oexploaterad och vidsträckt strand är det som gör Runsahalvön så unik. Idag, än så länge bör tilläggas, är det lite som hindrar tillgängligheten till sådana upplevelser för den som vill. Samtidigt finns det fantastiska möjligheter att stärka upplevelsen och ”skogens hälsa” genom att olika intressenter anpassar åtgärder och visar på naturens rikedom. Men tyvärr, bjässe-exploateringen kallad ”Väsby Sjöstad” liksom en ny väg tvärs genom Runbyskogen förstör varje möjlighet till detta.
Det är en stor sorg. Det är helt enkelt fullständigt omöjligt att kombinera Runbyskogens värden med denna storskaliga exploatering. Vi står därför inför en skiljelinje. Beslutsfattare måste inse detta faktum. Det går inte att kombinera en storskalig exploatering enligt Väsby Sjöstad med bibehållna natur- och friluftsvärden. Redan den nya stadsdelen Eds allé kommer påverka naturmiljön kapitalt. Kommunalvalet 2010 är viktigt eftersom den storskaliga exploateringen tyvärr drivs hårt av den borgerliga alliansen. Hur mycket ska vi växa - och vad tycker egentligen Socialdemokraterna? Betong- och bygglobbyn utgör starka politiska pådrivare och ekonomiska incitament. Återigen: vilka är "värdena" och vad är "utveckling"?
